Pianot och jag, det är äkta kärlek det. Det var när jag var 9 år gammal som jag hittade passionen i mitt liv. Och sedan dess har det liksom varit pianot och jag. VI har på något sätt hört ihop. Jag har perfekta fingrar för att spela och ibland vaknar jag mitt i natten utav att jag drömmer att jag spelar på stora scener runt om i världen. New York, Paris, London, Sydney och andra stora städer där massa människor lyssnar på mig. Jag spelar så vackert i drömmen men när jag väl vaknar så inser jag att jag har sådan scenskräck så det skulle aldrig ske liksom. Tyvärr.

Men en dag i skolan så satt jag i musiksalen och spelade lite. Helt plötsligt känner jag en hand på min axel och jag vänder mig snabbt om. Egentligen fick jag inte spela på skoltid som inte innebar musiklektion men jag brukade smyga ner ändå. Där står min musiklärare och bredvid honom står han. The one and only. Robert Wells. Han berömmer mig för hur jag just spelat och ber mig spela lite fler låtar. Det hela slutar med att han ger mig sitt nummer och ber mig ringa nästa vecka för att komma och provspela för att vara pianist på hans konsert.

En dröm som gick i upplevelse

Jag tror aldrig det kommer sluta vara pianot och jag. Efter att jag nu turnerat med Robert Wells Sverige runt så ska vi nästa år vidare till USA. Min scenskräck är som bortblåst och det känns snarare som att jag svävar på moln när jag spelar. Jag är så himla lycklig och det känns verkligen som att jag hittat min riktiga passion i livet. Jag och pianot kommer alltid finnas där förvarandra och det gör mig lycklig.